Världens största religiösa diktatur

När musikgruppen Beatles åkte till Indien 1968 för att studera Transcendental Meditation (TM) började även omvärldens syn på indisk spiritualitet att förändras. Den leende gurun Maharishi Mahesh Yogi uppfattades som vänlig och sympatisk. Hans budskap var nytt och spännande för många västerlänningar som sedan dess i stor skala anammat hinduistisk meditation och dess andliga övningar (yoga). En viktig milstolpe i det hinduiska missionsarbetet var när FN: s generalförsamling 2014 enhälligt utropade den 21 juni till den ”internationella yogadagen”.

Den person som lyckades övertyga världssamfundet om att årligen fira yogadagen på norra halvklotets längsta dag (stort symbolvärde i många kulturer), var Indiens nuvarande premiärminister Narendra Modi. Han fick samma år egen majoritet i det indiska parlamentet med partiet BJP, som är den politiska grenen av en 100-årig hindunationalistisk rörelse som målmedvetet kämpat för att utropa Indien till en hinduisk nation utifrån grundsatsen ”ett språk, en kultur och en religion”. En viktig symbol i processen är att ändra landets namn till Hindustan.

BJP är nu på god väg att driva igenom detta program och hela det indiska samhället håller på att anpassa sig efter den hindunationalistiska agendan, vilket 95 procent av landets media idealiserar och ställer sig bakom. Det innebär bland annat att skolundervisningen numera benämner andra religioner som ”främmande”. Kyrkan anklagas för att konvertera hinduer, och därför attackeras pastorer brutalt. Tusentals organisationer med utländsk anknytning har tvingats stänga. Flera delstater har upprättat antikonverteringslagar och kristna tvingas systematiskt att återvända till hinduismen genom ”hemkomstceremonier”. En minister har offentligt deklarerat målsättningen att frigöra landet från kristendom och islam senast år 2021!

Förföljelsen mot kristna och andra minoritetsgrupper är direkt kopplad till BJP:s framgångar. För 20 år sedan var situationen helt annorlunda och det är anmärkningsvärt att Indien kunnat genomföra en sådan storskalig förändring utan världssamfundets reaktion. När Narendra Modi besökte Sverige i våras nämndes inget om den systematiska rensning av oliktänkande som sker i det land som tidigare kallades ”världens största demokrati”. Antagligen beror detta på att regimen själv dementerar dessa övergrepp. En annan anledning kan vara att bilden av ett fridsamt och sympatiskt Indien fortfarande lever kvar hos oss i väst.

Peter Paulsson
Generalsekreterare Open Doors Sverige

Annonser

Visa Jesu kärlek för muslimer

Vi lever i en tid då Jesus på ett särskilt sätt uppenbarar sig för muslimer. Faktum är att efterforskningar visar att fler muslimer kommit till tro på Jesus de senaste 15-20 åren än under alla de tidigare åren tillsammans sedan islams tillkomst på 600-talet. Skeendet är inte begränsat till några få speciella platser. Muslimer kommer till tro på Kristus över hela jorden! Det sker i muslimska länder och kulturer i Nordafrika, Mellanöstern, Centralasien och Fjärran östern. Och många av dessa nyomvända muslimer är frimodiga och villiga att dö för Kristus.

Samtidigt kan vi i dag läsa om hur världen hotas av islamistisk terrorism. Västvärlden är en uttalad måltavla, något som inneburit stora förändringar för bland annat vårt sätt att resa. Men kan det vara så att den verkliga historien om muslimer handlar om något annat? Kan det vara så att det största skeendet i den muslimska världen just nu handlar om att Jesus på ett särskilt sätt uppenbarar sin kärlek, med ett erbjudande om en personlig relation och en ovillkorlig kärlek?

Det ligger nära till hands att tro att islamistisk terrorism är Satans försök att hålla evangeliets budskap borta från muslimerna. Mörkrets furste tror att han genom global terror ska göra oss rädda för muslimer eller till och med få oss att hata dem, för att på så sätt hindra Jesu församling från att vilja nå ut med evangeliet. Men det fungerar inte. Jesus har klivit in på scenen och öppnar just nu själv muslimernas hjärtan.

Om man ska sammanfatta den kristna tron med ett enda ord, så passar ordet kärlek väldigt bra. Jesus död på korset var den ultimata kärlekshandlingen. Han tvättade lärjungarnas fötter med orden: ”Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar” (Joh. 13:35).

I dag längtar människor efter att få se den kristna tron praktiserad på detta sätt. Och det är just kärleken som har den avgörande betydelsen när muslimer kommer till tro på Kristus. I undersökningar som gjorts om troende med muslimsk bakgrund, har man sett att det är den kärlek de ser mellan kristna och den kärlek man själv fått uppleva genom kärlekshandlingar som varit huvudanledningen till att man blivit en Jesu efterföljare.

På samma gång är det många muslimer som i dag flyr undan krig och förtryck i sina respektive länder. Man är desillusionerad över situationen i sin tidigare kontext och den egna religionens olika uttryckssätt. Många finns numera i vår direkta närhet. Missa inte tillfället att förkroppsliga Kristi kärlek för dessa medmänniskor.

Ta även tillfället att vara med och be för den muslimska världen under deras bön- och fastemånad ramadan, som i år pågår mellan den 15 maj och 14 juni.

Samverka med Gud genom bön och handling, både lokalt och globalt!

Peter Paulsson
Generalsekreterare Open Doors Sverige

Korset visar vem du är

Många kristna kopter i Egypten har en tatuering som föreställer ett kors på handledes insida, tatueringen fungerar som en form av ID-handling.

I ett samhälle som övervägande består av muslimer, skapar dessa tatueringar en känsla av samhörighet, många gånger redan från tidig ålder – en del barn tas till tatuerare redan när de är några månader gamla.

Traditionen att tatuera in kors i handleden har funnits i flera århundraden. Historisk sett har koptiska föräldrar tatuerat sina barns handleder i tidig ålder, för att de ska kunna identifieras som kristna om de skulle bli dödade, speciellt i tider när det inte har funnits någon annan form av ID-handlingar.

Än i dag finns det en praktisk funktion: Den som visar upp en korstatuering släpps in av kyrkans säkerhetsvakter utan problem, de som saknar kort måste visa upp ID-korten för säkerhetspersonalen. På Egyptiska ID-kort står det vilken religion man tillhör. Tatuerare kollar ofta sina kunders ID-kort i förväg, för att undvika missbruk.

Men tatueringen innebär också risker – det visar tydligt din kristna identitet, och därmed ökar risken att du utsätts för trakasserier.

Vi har besökt Egypten för att fotografera kristnas tatueringar och höra dem berätta om betydelsen av tatueringarna och de reaktioner dom väckt. Ta del av berättelserna på Facebook och Instagram.

Frigivna efter 70 års fångenskap?

I år är det 70 år sedan staten Nordkorea grundades. Det var efter att man först lyckats befriat sig från de japanska ockupanterna och i efterdyningarna av andra världskriget som Demokratiska Folkrepubliken Korea bildades den 9 september 1948.

Nationalhjälten Kim Il-sung – ”Den store ledaren” – valdes enhälligt till landets statsöverhuvud, vilket också blev starten på den familjedynasti som fortfarande kontrollerar landet. Det är också 70 år som är den beräknade medellivslängden för Nordkoreas invånare. Det innebär att i stort sett hela befolkningen vuxit upp och levt sina liv under ”Den fantastiska revolutionära familjen”.

På tal om familjen. Om en person i Nordkorea uppfattas som ett hot mot regimen, är det stor risk att hela familjen blir involverad och straffad på ett likartat sätt. Upptäcker man till exempel en regimkritiker eller att en person är kristen, kan hela familjen skickas till arbetsläger utan rättegång. Och ett arbetsläger i Nordkorea återvänder man sällan ifrån.

Enligt nordkoreanska dokument och vittnesskildringar från flyktingar och avhoppare sorteras alla nordkoreaner i så kallade Songbun-grupper. Det är ett sorts statussystem som kartlägger individer och ger en samlad bedömning av varje medborgares lojalitet gentemot regimen. Här dokumenteras personens eget beteende tillsammans med tre generationer av den egna släktens politiska, sociala och ekonomiska engagemang. Songbun används för att bedöma om en individ är tillförlitlig.

Systemet utgör också grunden för vilka möjligheter samhället erbjuder och kan vara avgörande för hur man lyckas skaffa livsnödvändig proviant. Landets 25 miljoner invånare har vuxit upp och levt under ett diktatoriskt styre i 70 år.

Hela befolkningen har indoktrinerats hela livet från morgon till kväll. Maktapparaten, polisstaten, angiverisystemet och Songbun är ett så effektivt kontrollsystem att landet ohotat har toppat World Watch List de senaste 17 åren. Kristna föräldrar vågar inte ens dela evangeliet med sina barn.

Symbolen för den ideologi som styr landet är det centralt belägna Juche-tornet, som är den högsta tillåtna byggnaden i huvudstaden Pyongyang. De 25 550 stenblocken motsvarar antalet livsdagar vid Kim Il-Sungs 70-årsdag. Kims monument är byggt av hårda stenblock. Guds familj består av levande stenar.

Peter Paulsson
Generalsekreterare Open Doors Sverige

Hur stoppar man en tsunami?

Om man följer den allmänna nyhetsrapporteringen är det lätt att gripas av missmod. Vad är det som håller på att hända med vår värld? Finns det inte längre några spärrar för vad man kan göra mot en annan människa? Håller alla gränser på att suddas ut?

Tilltar ondskan i världen eller prioriterar nyhetsrapporteringen fängslande rubriker på bekostnad av de goda nyheterna?

Den 10 januari släppte Open Doors sin årliga rapport över förföljelsen av världens kristna, World Watch List 2018. Jag har den senaste tiden läst igenom underlaget och de analyser som vårt forskarlag i Holland sammanställt. Det är ett omfattande material som summerar utvecklingen de senaste 12 månaderna.

Generellt sett kan man säga att förföljelsen av kristna är ett relativt tungt ämne, som pågår under årets alla dagar. Det är förstås en del av mitt arbete som generalsekreterare, som även påverkar min vardag. Men när man summerar ett års utveckling blir man överväldigad av alla de övergrepp, våldshandlingar och djävulska illdåd som kristna utsätts för av släktingar, grannar och myndigheter.

Under årets läsning har jag märkt av, hur en helig vrede börjat växa fram. Den progressiva ökningen och den lömska strategi som går att utläsa, har fått mig att känna att nu får det vara nog!

I allt fler länder betraktas inte längre de kristna som fullvärdiga människor. Myndigheter väljer allt oftare att se mellan fingrarna, när horder av hatiska våldsverkare attackerar kristna. Ett av de länder där denna typ av regimsanktionerad aggressivitet nu uppnått hisnande nivåer är Indien – världens största demokrati.

Faktum är att omfattningen av förföljelsen mot kristna bara fortsätter att öka. Det är tydligt att den globala förföljelsen blir allt mer strategisk och utstuderad. Årets rapport sätter återigen nytt rekord i antal poäng för länderna på listan. 215 miljoner kristna är utsatta för ”allvarlig förföljelse” vilket omfattar 58 länder. Detta innebär globalt att var tolfte kristen i dag är utsatt för allvarlig förföljelse.

Men finns det inga ljusglimtar? Jo, mitt i allt ont som sker är Gud trofast och den andliga lärdom vi kan hämta från den förföljda kyrkan är både utmanande och inspirerande. Men faktum kvarstår, förföljelsen fortsätter att välla in som en tsunamivåg över framför allt Afrika och Asien. Just nu handlar det om att få stopp på den islamistiska radikaliseringen och den tilltagande religiösa nationalismen. Ett arbete som Open Doors fortsätter att bedriva outtröttligt med Guds kraft.

Peter Paulsson
Generalsekreterare Open Doors Sverige

Att tro på den man inte känner

Om det inte redan är gjort, är det snart dags att plocka fram julpyntet, hänga upp julstjärnan i fönstret och tända det första ljuset i adventsljusstaken. Julen står för dörren.

Oavsett om vi associerar julen med gemenskap, julevangelium och Jesu födelse eller med stress, konsumtionshets och trängsel är det en tid på året då många svenskar, kristna som sekulariserade, besöker kyrkan. Det är julkonserter, adventsgudstjänster, julotta eller midnattsmässa.

Kyrkan är öppen för alla och oavsett religiös åskådning är man välkommen på gudstjänst. Friheten att gå på gudstjänst är så självklar för oss, att vi tar den för given. Men den friheten delar vi inte med våra trossyskon i Mellanöstern. Sharifa från Iran, som du kan läsa om i vår månadstidning (decembernumret), berättar: ”Även om jag tagit emot Jesus, visste jag knappt vem han var”.

Sharifa blev kristen genom sin kusin. Men när hennes kusin sattes i fängelse för sin tro, förlorade hon kontakten med den enda kristna person hon kände. Hon hade ingen att vända sig till med sina frågor och funderingar. Det tog lång tid innan hon kunde träffa andra kristna.

”Det finns så många välsignelser med kyrkan: Personer som kan svara på frågor om Bibeln, och personer som kan ge pastoral omsorg”, berättar hon.

Hennes berättelse är inte ovanlig. Kyrkan i Mellanöstern växer – människor kommer till tro på Jesus och evangeliet sprids som aldrig förr. Samtidigt ökar förföljelsen och Irans religiösa ledare ser omvändelserna som ett hot mot landets islamska konstitution, och många nykristna isoleras.

Kristna konvertiter i Iran saknar möjlighet att träffas öppet, få undervisning i Ordet och många saknar tillgång till Bibeln. Några träffas i små grupper, andra över internet och en del lever helt isolerade med sin nya tro. En isolation som behöver brytas.

De behöver få svar på sina frågor om vad det innebär att vara kristen. De behöver få höra om Abraham, Mose och hur Jesus stillade stormen – berättelser som många av oss fick del av i söndagsskolan.

”Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar?” Romarbrevet 10:14

Låt oss ta till vara möjligheten att gå till kyrkan, och komma med en förväntan att Gud vill göra något för vårt land. Men låt oss inte glömma våra syskon som längtar efter att få veta mer om Gud och be att det öppnas vägar till undervisning för dem.

Det pågår en väckelse i Mellanöstern, och det finns en stor hunger efter Guds ord!

Peter Paulsson,
Generalsekreterare Open Doors Sverige

Foto: Open Doors, kvinnan på bilden har ingen koppling till texten.

Vi lever i en konstant kamp

”Vi behöver era förböner, för vi förföljs för vår tro. Men du ska också veta att vi ber för er, eftersom ni förförs från er tro.” Det sa en professor från Nigeria, när han besökte Sverige för en tid sedan.

Under svåra omständigheter, som förföljelse, ”tvingas” vi ofta närmare Jesus Kristus. Han är klippan varifrån vi hämtar tröst, vägledning och frid. Det är hos honom vi finner trygghet. Djupast sett finns det inte något skydd förutom hos Gud. Det är ett starkt påstående, men allt annat är tillfälliga ”kryckor”.

Vi befinner oss i ett andligt krig. Vi har haft en lång period med både fred och religionsfrihet i Sverige. Men vad har det gjort med oss? Professorns ord kommer tillbaka till mig: ”Ni förförs”. Förförs av freden och vaggas in i en falsk trygghet. Förförs att dricka ur ”falska brunnar” (Jer 2:13) och hitta mening i tomt tidsfördriv.

När vi inte drivs till att komma närmare Jesus genom till exempel förföljelse, är det lätt att lockas till andra källor, som inte innehåller det levande vattnet, vilket gör att vi inte längre törstar efter mer.

I vår månadstidning kan du läsa om Beun som ber för sjuka, om hur folk blir helade när han ber i Jesu namn. Vi läser också om hur myndigheter och byborna blir upprörda över hans helandetjänst – så pass upprörda att han nyligen tillbringat fem månader i fängelse för att han evangeliserat och bett för sjuka.

Men vi får inte glömma att det inte är myndigheter eller lokala byledare som är det egentliga hotet. Den strid vi har att utkämpa är andlig och vi behöver förstå att vi befinner oss i en konstant kamp – oavsett om vi lever i Västvärlden eller i Laos eller något annat buddhistiskt land. Vi befinner oss i en kamp mellan mörkrets rike och Guds rike.

Låt oss vara medvetna om kampen och låt oss be för Beun och andra, som lever mitt i förföljelse.

”Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.” Ef 1:17-19

Peter Paulsson,
Generalsekreterare Open Doors Sverige